En begravning - tre olika förlopp

Dr Paxson är död. Hon dog i en hemsk olycka på väg till Brooke för att tala med henne om provresultaten. Alla är förstås helt upprivna trots att den härliga doktorn bara varit med i 2 avsnitt. Jag vet helt ärligt inte om jag skulle bryta ihop om min husläkare gick och dog men man ska aldrig säga aldrig!

Tänkte ta detta tillfälle i akt att skriva ner tre olika scenarion kring denna händelse för att på detta sätt visa på olikheterna som trots allt finns mellan de tre olika såpor jag valt att dokumentera på denna blogg.

Glamour
Dr Paxson i sig är inte alls intressant eftersom att allt handlar om att hon och Jackie är de enda som vet om att proverna måste tas om. De följande 300 avsnitten kommer således att handla mycket om att Jackie får flashbacks från när Dr Paxson berättade den hemska sanningen för henne och att hon inte kan förmå sig till att berätta det för sin son och Brooke. När sanningen till slut kommer fram är Nick rasande i några avsnitt men förlåter sedan sin mor eftersom att hon bara gjorde det för att vara snäll.

DOOL
Dr Paxsons död påverkar i princip alla i hela serien. Några bryter ihop - andra gläds i hemlighet eftersom att doktorn visste om alla deras mörka hemligheter. Efter 3000 avsnitt dyker hon plötsligt upp igen men hon lider av minnesförlust och tror att hon är sin egen tvillingsyster. Hon är dessutom gravid och ingen vet vem pappan är till barnet. När barnet är fött och blivit 6-7 år kommer det fram att det är Hope som är pappa till barnet och detta lyckades hon med eftersom att Stefano programmerade om henne till man under några heta veckor i juli.

Hem till gården
Efter begravningen träffas alla på begravningskaffe hemma hos prästen. Edna skvallrar lite om vad som hänt i byn och Jack bryter upp tidigt eftersom att han ska hjälpa till att klippa får hemma hos Andy och Katie. Dr Paxson är och förblir död och nämns aldrig igen.

Syntax Error

Ja det var väntat men ändå kommer det som något av en chock. Jag talar förstås om Brooke och barnet. Det verkar som att det blivit något fel på mjukvaran i datorerna på kliniken där faderskapsprovet gjordes. Så som det ser ut nu så måste alla proverna tas om och det kan alltså visa sig att Ridge är pappa till lille Ridge Junior i alla fall. OM så är fallet kommer nog följande att hända:

Nicks mamma bryter sig in i databasen och ändrar resultatet så att det fortfarande ser ut som att det är Nick som är pappa till barnet. Hon gör alltså en "Sheila". (Hon som fifflade med Brookes provresultat när det gällde om det var Ridges barn eller hans pappas. Ridges alltså. Hon låg ju med de båda två. Och sedan med hans bror. Och nu hans nye bror...)

Alternativet till detta scenario är ju förstås att Ridge och Brooke måste gifta om sig igen eftersom de nu annulerat sitt äktenskap och kommer då få vandra ner för altargången för FJÄRDE gången tillsammans.

I DOOL har Austin bestämt sig för att inte gifta sig med Sami och tur är väl det eftersom att hon hade den fulaste bröllopsklänningen i såpornas låååånga historia.

Cirkeln är sluten

Jag har delvis av misstag, och delvis på grund av att jag är en töntig toffel, nu följt de olika delfinalerna i melodifestivalerna de veckor som gått. Och det är med tårade ögon jag insett att 80-talet är så mycket tillbaka att det gamla goda 80-talet nu snarast ter sig som en blek kopia av det nya 80-talet, även kallat 2000-talet.
Och då syftar jag inte bara på alla västar, neonfärgade kaftaner(!) och pumps, jag syftar självklart också på "Ridgen", eller "The Ridge" som den spektakulära hårmanen även kallas.
"Ridgen", som är den frisyr som fått sitt namn efter Ridge Forrester (Spelad av Ronn Moss i Glamour) är av mediaforskare världen över ansedd som den frisyr som är den överlägsnaste frisyren genom tiderna. Precis som alla kära barn har den många namn; Hjälmen, The Christer Lindarw, eller Afghanen för att nämna några.
Och nu har alltså Lena gått och blivit med Ridge.
Nu ska det ju kanske tilläggas att Ridge Forrester själv har ju på senare år gått och moderniserat sin frisyr något, skaffat sig en karriär även utanför Glamour, och blivit riktigt gammal, men hans arv lever kvar, och Lena Philipsson, Melodifestivalen 2006, bevisar än en gång att gammal är äldst.

Den vidriga sanningens minut

Det började egentligen med Macy. Det var då den hemska tanken först slog mig men jag viftade bort den. Tänkte att det kunde bara inte vara så. Det måste vara inbillning. När Macy sedan fick kristallkronan i huvudet så trodde jag att det var över. Jag intalade mig själv att alla dessa vidriga musikinslag bara var tillfälligheter och ingenting annat men efter gårdagens avsnitt började jag tvivla allt mer. Det var plötsligt lite för mycket som stämde in; oprovocerade avbrott iform av "musikvideos", allsången under julavsnittet och nu senast när Nick fick en ny gitarr av sin mamma och genast började spela och sjunga sin nya låt han skrivit till Brooke. Det gick inte längre att bortförklara. Jag var tvungen att se den hemska sanningen i vitögat.

Jag gav mig ut på nätet för att leta rätt på sanningen och det tog mig inte länge att hitta den. Tyvärr. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag låter bilderna tala för sig själva...

Namnförslag

Det bästa med att få barn är ju att man får bestämma vad de ska heta. Man kan ju hitta på de tokigaste saker som de sedan måste leva med i resten av sina liv eller i alla fall tills de blir 18 och kan ändra det själva.

I såpornas fantastiska värld så har det varit lite tunt med töntiga namn men det börjar ta sig. Det började när Brooke döpte sin och Deacons dotter till ”Hope” för att hon stod för en ny era familjernas liv. Sedan tog de upp det en nivå när Ridge ville att deras son skulle döpas till ”Ridge Junior”. Nu är det ju inte hans son så frågan är om det blir ”Nick Junior” eller hur de gör...

En sak är fortfarande inte helt utrett och det är ju vad det där barnet heter som Deacon är pappa till. Först hette han ”Little Eric” när han var Amber och Rick. När det sedan kom fram att Deacon var pappa till barnet så hette han plötsligt ”Little D”. Hur ska de ha det egentligen? Märkligt märkligt.

Första priset går dock oavkortat till Thorne och Darla som döpt sin dotter till ”Alexandria”. Att jag inte kom på det själv! Måste omedelbart börja jobba på att skaffa fler barn.

DOOL update

På begäran kommer här en DOOL (Days of our Lives) update:

John Black är hesare än någonsin och spenderar den mesta kameratiden han har med att göra underliga grimaser med sina ögonbryn.

Marlena har skaffat sig en ljusgrå slinga i luggen.

Chloe ser fortfarande ut som en överspacklad porrfilmsstjärna från 70-talet och hånglar med Philip som även han ser rätt löjlig ut.

Shawn har tagit på sig att leka Gud och har övertalat Jan att inte göra abort trots att hon blev gravid efter en våldtäkt. Nu låtsas de att det är Shawn som är pappa till barnet. Otäckt.

Sami och Austin ska tydligen rymma till Las Vegas och gifta sig och Sami vill att de sedan flyttar till Hawai med det lilla fula barnet hon har. Allt för att jävlas med Lucas och Kate.

JT kastas fram och tillbaka mellan alla dessa föräldrar som vill ha honom. De har nu kommit fram till att Hope är mamma till Isac men just nu gör det inte mer än det som de är bra på i DOOL: de pratar och pratar och pratar och ältar fram och tillbaka.

Annars är det väl som vanligt. Det går ooootroligt långsamt och det räcker med att titta en gång varannan vecka för att man ska hänga med i handlingen. Nej, tacka vet jag Glamour där det verkar som att Ridges käkar blivit ännu större. Jag börjar tro att han lider av någonting allvarligt...

Packa pappas kappsäck...

Fråga: Om man oplanerat bestämmer sig för att flyga tvärs över jordklotet till en annan kontinent för att möta sin själs älskade i ett kloster, vad tar man då med sig?

Svar: En gitarr.

Inte helt väntat, eller hur? Jag hade nog inte valt detta instrument eftersom att det är rätt ömtåligt och lite klumpigt att bära med sig. Ett munspel eller mungiga hade nog varit betydligt enklare och smidigare. Det får man ju dessutom plats med i handbagaget.

Är det ett större instrument man är ute efter så skulle väl en trumpet varit ett alternativ. Det vore dessutom rätt passande i själva klostret. Kan man inte hantera blåsinstrument så skulle jag personligen ha satsat på ukulele eller banjo istället. Mycket smidigare när man ska resa så långt.

Det instrument som är helt uteslutet är piano. Dels pga av storleken och sedan för att de alldeles säkert har någon form av orgel i klostret man säkert skulle få låna.

Kapten Payne valde i alla fall att ta med sig sin gitarr så att han kan spela för Brookes dotter på vägen tillbaka hem till L.A. Fint va? Som Brooke själv uttryckte det:

Guds vägar äro outgrundliga.

Musik ska byggas utav glädje

I dagens Glamour avsnitt var det en sak som väldigt bra - bakgrundsmusiken. Utan den hade jag nog inte vetat var de var eftersom att de befann sig på två olika kontinenter men då var musiken till stor hjälp. Så fort man hörde det vanliga plinkandet förstod man att de fortfarande var kvar i USA och så fort det växlade till dragsspelsmusik så förstod man genast att de nu var i Europa, närmare bestämt i Frankrike förstås.

Nick har nämligen givit sig av dit för att leta rätt på Brooke. Hon befinner sig i kloster där borta för att tänka över sitt liv. När Nick äntligen hittar dit så tog de det här med musiken ett snäpp till för då spelades ljuva kyrkokörer i bakgrunden för att vi tittare ska förstå att Brooke verkligen befinner sig i kloster. Det är ju nämligtvis helt befängt. Kvinnan har ju legat med hela Forrester klanen och har snart 4 barn med 3 olika pappor.

Det där med bakgrundsmusik vore väldigt bra att ha i verkligheten också. Hemma har man en vanlig liten signaturmelodi och på väg till jobbet "Highway to hell" och när det är dags för lite romantik så hörs plötsligt Barry White. Då vet man exakt vad man håller på med hela tiden och missförstånden skulle minimeras kraftigt.

Skådespelarbyte - en utopi?

Tänk om livet kunde vara lite mer som i såpornas förlovade land. Jag tänker främst på hur bra det vore om man kunde byta ut sig själv som man kan göra i serierna. Det vore ju super bra! Vilka möjligheter! Känner man för att ta lite extra semester så skickar man bara in en person som ser helt annorlunda ut men som annars är en exakt kopia. En supervikarie alltså. Samma kompetens, samma bakgrund och t.o.m samma namn men en helt ny person.

Jag är helt övertygad om att förhållanden skulle må mycket bättre av detta också. Tröttnar man på hur sin partner ser ut så behöver man inte byta helt utan kan fortfarande behålla tokroliga minnen och putslustiga smeknamn men med en ny yta. Som att byta luckor i köket alltså.


Gamla Bridget vs Nya Bridget